När empatin sinar,
är stunden då mitt sanna inre sakta kommer träda fram,
och porten till mitt hjärta skall låsas,
en gång för alla.
måndag 29 oktober 2007
måndag 22 oktober 2007
En Bussresa Genom Tiden
Jag minns när jag var liten. Mamma och jag, hur vi på Fredagar brukade ta bussen in till Köping. Hur vi gick in på Pressbyrån alldeles innan bussen kom och jag brukade få välja mig en tablettask. Jag brukade ta den gula asken med små, röda aporna i. Kommer inte riktigt ihåg vad sorten heter. Mamma valde alltid fransk nougat, ni vet den där vit/rosa, mjuka grejen. Sedan satte vi oss på bussen när den kom, smaskade på vårat godis, pratade. Mamma lärde mig läsa om de olika djuren som fanns på tablettaskens baksida.
Tiden gick. Så en fredag, när vi som vanligt gick mot busstationen, hand i hand, så stannade vi precis som vanligt utanför. Jag trodde vi skulle gå in på Pressbyrån, som alltid och köpa vårat godis. Inte idag blev svaret. Jag minns den gången så väl, för jag blev så snopen.
Veckorna gick och mamma och jag handlade aldrig mer något godis innan vi hoppade på bussen.
Månaderna gick och våra bussresor blev allt mer sällan.
Åren gick och mamma slutade le.
Tiden gick. Så en fredag, när vi som vanligt gick mot busstationen, hand i hand, så stannade vi precis som vanligt utanför. Jag trodde vi skulle gå in på Pressbyrån, som alltid och köpa vårat godis. Inte idag blev svaret. Jag minns den gången så väl, för jag blev så snopen.
Veckorna gick och mamma och jag handlade aldrig mer något godis innan vi hoppade på bussen.
Månaderna gick och våra bussresor blev allt mer sällan.
Åren gick och mamma slutade le.
söndag 21 oktober 2007
En en gång...
Nu har det hänt. Än en gång har cp-äckel-päckel-anus-barnet vänt precis alla emot mig. Och jag vet, efter alla dessa års erfarenhet att hon kommer vinna denna fight med. De kommer ta hennes parti, som de alltid gör. De kommer inte tycka att hon är den som har rätt, men eftersom om de skulle säga ifrån och ta mitt parti så skulle hon ta sitt liv, så vågar de inte.
Fy fan vad jag hatar detta helvete.
Fy fan vad jag hatar henne.
Fy fan vad jag hatar detta liv.
Jag vet, jag borde inte klaga längre. Jag går i en skola jag gillar, omgiven av klasskamrater som gillar mig, som jag gillar. Jag har en bästa vän som är världens snällaste, roligare och bästa. Jag är inte fattig. Jag behöver inte svälta. Men varför måste jag då varenda helg, och med det menar jag varenda helg året om, känna mig så nere, så mosad att jag får tillbaka de självmordstankar som det tagit mig ett och ett halvt år att arbeta bort?
Fy fan vad jag hatar detta helvete.
Fy fan vad jag hatar henne.
Fy fan vad jag hatar detta liv.
Jag vet, jag borde inte klaga längre. Jag går i en skola jag gillar, omgiven av klasskamrater som gillar mig, som jag gillar. Jag har en bästa vän som är världens snällaste, roligare och bästa. Jag är inte fattig. Jag behöver inte svälta. Men varför måste jag då varenda helg, och med det menar jag varenda helg året om, känna mig så nere, så mosad att jag får tillbaka de självmordstankar som det tagit mig ett och ett halvt år att arbeta bort?
torsdag 18 oktober 2007
.
Jag vet att jag suger på att uppdatera min blogg, men det är så jobbigt XD
Jaja, eftersom jag är så lat, så ger jag er min egelska uppsats. Enjoy...not .
Roald Dahl – Charlie and the chocolate factory
Imagine a place where you can have everything you ever dreamed off – entirely made out of confectionery. Imagine an enormous waterfall with the loveliest chocolate in it, the greenest grass made out of spinned sugar, and fruits and berries so sweet and colourful that you could almost believe that they were sent from heaven. Take a step into Roald Dahl’s classic child novel, and imagination becomes reality.
As in any other heartbreaking child novel, the main character is a good-hearted, delightful person, which always thinks positive no matter how hard life seems to be and never acts wrongly in any situation. This time, the name of this enchanting person, is poor Charlie Bucket. He lives with his mother and father, and all of his grandparents in a small, demolished cottage. When his father looses his job, the family goes from poor to poorer, and their tummies from hungry to starving. At the same time, the founder and owner of Wonka’s chocolate factory, Mr. Willy Wonka, decides that after innumerable years of having his factory closed, to let five children enter it and give them a tour around.
After reading this book, I was thorn apart how I felt about it. I even considered reading it again, to see if I had missed something that would change my mind, or at least make it straight. I didn’t know whether I liked it or not, thought that is was happy or sad, even funny or boring. So, I watched the film, directed by Tim Burton, to see what that would do to my mind.
For those who have seen the film, knows that there isn’t any lack of colour. In almost every scene, you can find at least a hundred different shades, but still that’s nothing compared to reading the book and using your own imagination. And it was by that time, when I found out that even not my favourite director could create what I just had read, that I understood what I really was suppose to make my mind up about.
After giving the book not just one or two thoughts, but long and heavily thinking, I decided that I thought the book wasn’t good, but great. Dahl describes so well that people can’t recreate it in the real world; he writes so good that he will make you cry and laugh at the very same time. The reason why I couldn’t decide whether I thought it was funny or boring was simply because it’s both. There’s a fine line between those two, and he have managed to hold on to it from the beginning until the end.
Roald Dahl was born in Llandaff, Great Britain, in 1916. He grew up with is mother after that his sister and father both passed away. During the war he served as a pilot in the Royal Air force. After being injured twice, he was moved to the embassy of Washington, and it was there where he wrote his first novels, which were published in the newspaper, Saturday Evening Post. Roald Dahl has written many books which have become famous, for example James and the giant peach, Matilda and The Witches.
My favourite thing about the book was that Roald Dahl has no boundaries when it comes to making things up. He can write so bizarre and crazy that you can’t believe how he can make these things up, and make it seem like the most natural thing in the whole world. I am most fascinated about how he writes about the different machines there are in the Wonka factory. How he came up with the whole idea of them, describing how they work and the fascinating results that they give. All the different characters and profiles of the children were tremendous too.
If you want a real fable, not some new crappy stuff, but a real story to come back to time after time, this is the book for you. There is always something new to love, and details to discover. To give new readers a small tip, have a chocolate bar beside you while reading. You will need it, trust me. While feeling that you can’t lay the book down because that it is so exciting, you feel that you will be going crazy if you don’t get to feel that revelling taste of chocolate at that very moment.
Even through the fact that I’m not sure where the teaching wisdom is to find, you can at least learn one thing. Dreams can come true.
Jaja, eftersom jag är så lat, så ger jag er min egelska uppsats. Enjoy...not .
Roald Dahl – Charlie and the chocolate factory
Imagine a place where you can have everything you ever dreamed off – entirely made out of confectionery. Imagine an enormous waterfall with the loveliest chocolate in it, the greenest grass made out of spinned sugar, and fruits and berries so sweet and colourful that you could almost believe that they were sent from heaven. Take a step into Roald Dahl’s classic child novel, and imagination becomes reality.
As in any other heartbreaking child novel, the main character is a good-hearted, delightful person, which always thinks positive no matter how hard life seems to be and never acts wrongly in any situation. This time, the name of this enchanting person, is poor Charlie Bucket. He lives with his mother and father, and all of his grandparents in a small, demolished cottage. When his father looses his job, the family goes from poor to poorer, and their tummies from hungry to starving. At the same time, the founder and owner of Wonka’s chocolate factory, Mr. Willy Wonka, decides that after innumerable years of having his factory closed, to let five children enter it and give them a tour around.
After reading this book, I was thorn apart how I felt about it. I even considered reading it again, to see if I had missed something that would change my mind, or at least make it straight. I didn’t know whether I liked it or not, thought that is was happy or sad, even funny or boring. So, I watched the film, directed by Tim Burton, to see what that would do to my mind.
For those who have seen the film, knows that there isn’t any lack of colour. In almost every scene, you can find at least a hundred different shades, but still that’s nothing compared to reading the book and using your own imagination. And it was by that time, when I found out that even not my favourite director could create what I just had read, that I understood what I really was suppose to make my mind up about.
After giving the book not just one or two thoughts, but long and heavily thinking, I decided that I thought the book wasn’t good, but great. Dahl describes so well that people can’t recreate it in the real world; he writes so good that he will make you cry and laugh at the very same time. The reason why I couldn’t decide whether I thought it was funny or boring was simply because it’s both. There’s a fine line between those two, and he have managed to hold on to it from the beginning until the end.
Roald Dahl was born in Llandaff, Great Britain, in 1916. He grew up with is mother after that his sister and father both passed away. During the war he served as a pilot in the Royal Air force. After being injured twice, he was moved to the embassy of Washington, and it was there where he wrote his first novels, which were published in the newspaper, Saturday Evening Post. Roald Dahl has written many books which have become famous, for example James and the giant peach, Matilda and The Witches.
My favourite thing about the book was that Roald Dahl has no boundaries when it comes to making things up. He can write so bizarre and crazy that you can’t believe how he can make these things up, and make it seem like the most natural thing in the whole world. I am most fascinated about how he writes about the different machines there are in the Wonka factory. How he came up with the whole idea of them, describing how they work and the fascinating results that they give. All the different characters and profiles of the children were tremendous too.
If you want a real fable, not some new crappy stuff, but a real story to come back to time after time, this is the book for you. There is always something new to love, and details to discover. To give new readers a small tip, have a chocolate bar beside you while reading. You will need it, trust me. While feeling that you can’t lay the book down because that it is so exciting, you feel that you will be going crazy if you don’t get to feel that revelling taste of chocolate at that very moment.
Even through the fact that I’m not sure where the teaching wisdom is to find, you can at least learn one thing. Dreams can come true.
lördag 13 oktober 2007
...
Stal denna goding från Vic (http://www.foolday.blogspot.com/)
Först väljer du ditt band och sen svarar du med deras låttitlar på frågorna.
The band: Radiohead
Are you male or female: I Might Be Wrong
Describe yourself: Paranoid Android
How do some people feel about you: High and Dry
How do you feel about yourself: Creep
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Idioteque
Describe where you want to be: There There
Describe what you want to be: Subterranean Homesick Alien
Describe what you want: No Surprises
Describe how you live: How To Disappear Completely
Describe how you love: Inside My Head
Share a few words of wisdom: 2+2=5
Först väljer du ditt band och sen svarar du med deras låttitlar på frågorna.
The band: Radiohead
Are you male or female: I Might Be Wrong
Describe yourself: Paranoid Android
How do some people feel about you: High and Dry
How do you feel about yourself: Creep
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Idioteque
Describe where you want to be: There There
Describe what you want to be: Subterranean Homesick Alien
Describe what you want: No Surprises
Describe how you live: How To Disappear Completely
Describe how you love: Inside My Head
Share a few words of wisdom: 2+2=5
fredag 12 oktober 2007
Dö, dö, dö
Det var länge sedan jag tvingade mig själv att vara glad. Ett fejka en lyckligt skrattande fasad där sorg och smärta aldrig fanns. Och sedan ett tag tillbaka, när ensamheten gjorde sitt sista avtryck för att sedan försvinna för gått och terrorisera någon annan, trodde jag att fasader var ett avslutat kapitel, att detta var början på något nytt.
Så fel man kan ha.
Skolan är underbar, jag älskar mina nya vänner. Aldrig, och då menar jag aldrig under dessa 10 skolår har jag känt mig lika älskad, lika omtyckt, lika lycklig. Jag önskar så att jag fått gå i denna klass i alla skolor, i resten av mitt liv. Tack killar, ni är mitt liv.
Däremot har jag fortfarande kvar mitt hem. Platsen där jag kommer tvingas vara bosatt tills min artonårsdag, och det med utan undantag för varesig semester eller betalt. Jag önskar all världens talibaner kunde göra denna stackars lilla flicka en tjänst och meja ner rättarvägen 25:s invånare.
Aldrig mer än ledsen min. Aldrig mer ett skratt. Utan lycka , utan sorg. Denna borg för blir en mörk, mörk natt.
Så fel man kan ha.
Skolan är underbar, jag älskar mina nya vänner. Aldrig, och då menar jag aldrig under dessa 10 skolår har jag känt mig lika älskad, lika omtyckt, lika lycklig. Jag önskar så att jag fått gå i denna klass i alla skolor, i resten av mitt liv. Tack killar, ni är mitt liv.
Däremot har jag fortfarande kvar mitt hem. Platsen där jag kommer tvingas vara bosatt tills min artonårsdag, och det med utan undantag för varesig semester eller betalt. Jag önskar all världens talibaner kunde göra denna stackars lilla flicka en tjänst och meja ner rättarvägen 25:s invånare.
Aldrig mer än ledsen min. Aldrig mer ett skratt. Utan lycka , utan sorg. Denna borg för blir en mörk, mörk natt.
fredag 5 oktober 2007
Amos Oz - Hur man botar en Fanatiker
Idag lämnade jag in denna uppsats till min svensklärarinna, Eva. Hon läste den och skrattade, jag vet inte åt vad, för precis när jag tänkte fråga var det någon som skrek att det borde finnas mat i alla klassrum, åtminstonde frukt. Själv hittar jag varken något skämt eller ytterst pinsamt felstavning/syftningfel som hon kan tänkas ha skrattat åt. I vilket fall som helst, här kommer min uppsats. Det är inget lästvång, endast en dokumentation för mig själv att gå tillbaka till.
Amos Oz – Hur Man Botar En Fanatiker
Jag har nu kämpat i flera timmar. Läst och läst för att sedan läsa om samma text en gång till. Jag har suttit med ordböcker och Internet och sakta men säkert har jag börjat fått ett hum om vad det hela handlar om. Hur man botar en fanatiker. Ändå är den tuffa och tidskrävande boken endast 87 futtiga sidor.
Läser man baksidestexten och prologen står det att detta är en bok med massor av humor och skarpa meningar och uttryck. Men medan jag läste kunde jag inte finna en endaste litet roligt fragment. Detta säger jag inte för att det skulle finnas torra eller tråkiga skämt i boken som helt enkelt inte passar min smak, utan för att jag inte lyckades hittad en enda liten gnutta av humor. Men detta var medan jag läste. Medan jag knogade och tampades med de avancerade orden och uttrycken. Nu, såhär i efterhand, ser jag humorn. Den får mig att skratta. Skratta så in i helvete. Den var rätt framför näsan på mig (bokstavligt talat), men jag hade inte en chans att upptäcka den då.
Ändå finns det något sorgligt med boken. Det är inte det faktum att den till 99.99% handlar om förtryck, oroligheter och despotism, utan att det finns en bok här i världen som tar upp de hemska oroligheterna i mellanöstern med ett språk som endast var hundrade svensk förstår. Amos som nu lagt ner tid och själ på att skriva denna bok för att få oss att vakna, se, förstå och hjälpa borde ju skriva så man förstår. Uppriktigt sagt så tror jag inte att många ens skulle orka bry sig att ta sig till sidan fem.
För att citera ett stycke ut boken som jag läst upp för både familjemedlemmar och vänner:
”Förrädare är den som förändras i ögonen på den som inte kan förändras och inte vill förändras, som inte kan föreställa sig förändring, utom den att alltid vilja förändra den andre.” Seriöst, vem förväntas förstå en ett sådant språk? Vem över huvud taget förutom Amos skulle ens tänka tanken att använda sig av en sådan mening? Jag har nu läst den meningen åtskilliga gånger, och fortfarande är jag osäker över dess betydelse. Och det är väldigt synd, för den är säkert mycket bra om man nu förstår vad han menar.
Dock genom att läsa den här boken har jag inte bara lärt mig ett dussintal nya ord, utan jag har också blivit mer insatt om vad som händer i världen och hur någon som faktiskt har levt och vuxit upp i de utsatta länderna ser på det hela.
I boken berättar Amos om hans personliga lösningar på problem och dilemmor. Ibland håller jag med honom, tycker att det han säger är helt vettigt, men ibland, ja, då är det komplett bullshit. Det kan vara allt ifrån fredslösningar till prioriteringar, idéer och funderingar. Men jag tänker inte sätta mig och gapa för det, ty någon fanatiker, det är jag ändå inte.
torsdag 4 oktober 2007
Welcome to the Real World - Bitch
Jag är paranoid. Jag skrämmer mig själv. Jag har börjat flippa ur. Jag är - dataspelsnörd.
Jag började morgonen med att förhandla med min väckarklocka. Om den backade tiden skulle jag gå upp extra tidigt i morgon. Givetvis fungerade det inte . . .
Så, jag går upp. irriterade för att klockan inte gjorde som jag bad den. Öppnar garderoben för att välja ut en t-shirt. Ser min lilla låda med olika smycken och accessoarer. Börjar plocka på mig allt i den, proppar fickorna fulla. För såhär är det. I dataspelet kan jag plocka upp det jag kommer behöva. Det finns en anledning till att det går att plocka upp dem. Men i riktiga världen kan jag plocka upp allt, hur ska jag kunna veta vad jag behöver eller inte!?
Det slutade med att jag tömde ut fickorna tillslut, fast det kändes konstigt. Det ska ju liksom inte gå att plocka upp saker man inte kommer behöva. Men vad skulle jag med fyra bälten till, egentligen?
Ja ja, efter att ha klätt mig, käkat frukost, och gjort mig klar satte jag på mig min hoodjacka och började gå mot busshållsplatsen. Började springa. Palla gå liksom, det tar ju bara tid. För än en gång, så gör man i spelet. JAG BLIR TOKIG SNART!
Första lektionen var i alla fall inviduellt val, Bild & Form. Innan jag han dit skrämde Philip vettet ur mig - som vanligt - när jag är på väg till salen, sömndrucken och eländig. Jag tror han tycker det är as kul, fast det egentligen är tråkigt. Irriterande. Men å andra sidan är han ytterst lättroad. Inte kunde jag be honom dra åt helvete heller, eller ta fram en AK47 och blåsa skallen av honom, för det var hans födelsedag och jag hade ingen AK47 på mig för tillfället . . .
Sen kom Eva, min lärare. Inne i salen frågar hon då; Har alla med sig ett foto att måla av idag?
Tror ni jag hade det? NEJ! För mina spelinstinkter hade ingen aning om att de skulle plocka upp ett. Inte kunde jag tidlöst gå hem igen, hämta ett foto, och komma tillbaka utan att tiden gått eller någon märkt min frånvaro.
Verkligheten suger.
Jag började morgonen med att förhandla med min väckarklocka. Om den backade tiden skulle jag gå upp extra tidigt i morgon. Givetvis fungerade det inte . . .
Så, jag går upp. irriterade för att klockan inte gjorde som jag bad den. Öppnar garderoben för att välja ut en t-shirt. Ser min lilla låda med olika smycken och accessoarer. Börjar plocka på mig allt i den, proppar fickorna fulla. För såhär är det. I dataspelet kan jag plocka upp det jag kommer behöva. Det finns en anledning till att det går att plocka upp dem. Men i riktiga världen kan jag plocka upp allt, hur ska jag kunna veta vad jag behöver eller inte!?
Det slutade med att jag tömde ut fickorna tillslut, fast det kändes konstigt. Det ska ju liksom inte gå att plocka upp saker man inte kommer behöva. Men vad skulle jag med fyra bälten till, egentligen?
Ja ja, efter att ha klätt mig, käkat frukost, och gjort mig klar satte jag på mig min hoodjacka och började gå mot busshållsplatsen. Började springa. Palla gå liksom, det tar ju bara tid. För än en gång, så gör man i spelet. JAG BLIR TOKIG SNART!
Första lektionen var i alla fall inviduellt val, Bild & Form. Innan jag han dit skrämde Philip vettet ur mig - som vanligt - när jag är på väg till salen, sömndrucken och eländig. Jag tror han tycker det är as kul, fast det egentligen är tråkigt. Irriterande. Men å andra sidan är han ytterst lättroad. Inte kunde jag be honom dra åt helvete heller, eller ta fram en AK47 och blåsa skallen av honom, för det var hans födelsedag och jag hade ingen AK47 på mig för tillfället . . .
Sen kom Eva, min lärare. Inne i salen frågar hon då; Har alla med sig ett foto att måla av idag?
Tror ni jag hade det? NEJ! För mina spelinstinkter hade ingen aning om att de skulle plocka upp ett. Inte kunde jag tidlöst gå hem igen, hämta ett foto, och komma tillbaka utan att tiden gått eller någon märkt min frånvaro.
Verkligheten suger.
onsdag 3 oktober 2007
Blondiner .
Jag är rädd att idag måste jag få gnälla av mig kring ämnet blondiner. De omringar oss, de förtrycker oss, de får en att känns sig ful .
Man skulle ju kunna tro att jag, som nu gått mer än två månader i en klass med endast killar, där mer än hälften har tjej, men endast en av dem har en brunhårig flickvän, borde vara expert på varför killar faller för dessa uppstoppade bimbos. Men icke. Inte så mycket som en skymt av varför dessa översminkade, superblonderade, push-upp bärande varelser är så intressanta, så underbara.
Innan jag visste bättre, innan jag var genombitter, trodde jag fortfarande att det fanns en personlighet inom dem att älska. Att de var något åt hållet fulländade. Att de hade hjärna OCH utseende. Men jag har lärt mig nu, man kan inte ha BÅDE och.
För den som redan vet sin plats i livet. Den som redan har accepterat att så här är det hela, är säkert otroligt nöjd med att ligga ett snäpp under i skönhetsskalan och 40 gånger högre i intelligens Men jag har inte accepterat detta faktum än. Jag stör mig fortfarande på att vara oattraktiv.
Visserligen kan jag under mina ljusare stunder se den hela fördelen med det hela. Jag förstår ord som engagerad, intellektuell och anorak. Jag kan utan några större problem hålla mig till att endast vara vän med mina klasskamrater, så inga vänskapsband blir brutna. Men just nu, i detta ögonblick, är det ingen ljus stund. Just nu, skulle jag utan några smärre problem kunna dra över till närmsta blonderade dumskalle, klippa av håret, mosa hennes fejs mot en glasruta och elda alla hennes push-ups och ersätta dem med vanliga bh:ar. Som tur är mina närmaste grannar killar eller kvinnor över 50års åldern, ty det är jävligt kallt ute, och jag är egentligen lat.
So long for now on!
PS Blondinen på bilden är så pantad att hon la ut bilden på Google . . .
Forever yours, The Ugly Girl.
tisdag 2 oktober 2007
NOOOOOOOOOOOOOO!!!!!!1
Klockan är endast 06:57 och jag har redan råkat ut för något hemskt!
Jag har Hey Mr. Tambourineman på hjärnan!!!!!
måndag 1 oktober 2007
Alzheimers - New Friends, everyday! :D
Så, jag har tecknet lite igen. Igår, klockan 23:58 kände jag mig plötsligt asförbannad (av/på gud vet vad) så jag satte mig raklång upp i sängen, tände lyset och gick och började teckna massa arga människor. Här är resultatet btw :)
Sedan måste jag bara få klaga över en sak till innan ni sätter igång och klagar. Varje dag, när jag hör något roligt, eller kommer att tänka på ett spännande subjekt, så bestämmer jag med mig själv att jag ska publicera det här. Men varje dag när jag kommer hem och ska skriva, så har jag förträngt vad det hela var. å ursäkta mig om det blir enformigt eller dåligt med inlägg. Ring en alzheimers-avdelning istället :)
lördag 29 september 2007
onsdag 26 september 2007
tisdag 25 september 2007
måndag 24 september 2007
En dag med Morfar
Nu har jag i allt som allt spenderat 27,5 h hos morfar. Tristressen är total. Den största spänningen att finna, är de eviga försöken att gömma sig undan morfar och hans berättelser/moodkillers. Wosh, att en enda person kan vara så monoton och träaktig i sina konversationer! Bara det i sig självt är ganska fascinerande, rent utav upplivande . . .
Hade morfars granne haft en hjärna och införskaffat ett skydd på sin router hade jag inte suttit här nu (dels för att jag inte haft Internet till mig blogg, men framför allt för att jag avlidit av trist ressen). Till honom är jag evigt tacksam. Hade det inter varit så kallt hade jag traskat över till honom och förärat honom med en kolossal puss för hans dumdristighet!
För er som aldrig haft äran att träffa min morfar kan jag endast berätta om "klassikerna"
Kameran
Han visar alla kort som för tillfället finns i hans digitalkamera (han har ett stort minneskort, tro mig . . .). Du får en berättelse eller en förklaring till varje bild a.l.a 5-10 min. Sista steget: Du blir fotad.
Vanlig kommentar: "Minns du den här människan. Du träffade honom/henne när du var ett halvt år gammal"
Reminder: Håll masken. Gäspa inte.
Gitarrerna
Han visar dig sina senaste skapelser, spelar en liten trudelutt och pratar om träslagret. Sedan räcker han över gitarren och du måste provspela - även om du inte hållit i en gitarr på 4 år.
Vanlig kommentar: " Vet du vad som är utmärkande för den här gitarren?"
Reminder: Kolla upp om de tv-program du vill se under hans vistelse går i repris - han brukar pricka in deras normala sändningstider med gitarrvisningarna.
Fotoalbumet
Du visas massa svart/vita foton av familjen Ågren, ca. 50 år tillbaka i tiden. OBS! Detta kan endast inträffa hemma hos honom.
Vanlig kommentar: "Det här var min morfars farmors kusins fru. Hon gillade att skala potatis. Faktum är att på hennes tid var hon snabbast i världen på att skala dem. En potatis på en halv sekund!"
Reminder: Säg inte emot även om tjuren i berättelsen skulle väga mer än vad tre tjurar kan väga tillsammans. Du kommer ändå inte vinna . . .
"Personer han känner" -historier
Du får höra om någon människa han träffat och vad den har åstadkommit - under hela dennes livstid. Du behöver inte känna personen, eller ens veta vem det är.
Vanlig kommentar: "Vi träffades första gången 1963, eller hm . . var det 62. Kanske 64 . . Ja ja, det var nog 63 i alla fall på hösten, eller kanske sommaren . . . hm . . det var nog sensommaren" osv
Reminder: Håll ögonen öppna för att undvika pinsamheter. Du behöver dock inte minns, ty det är varken relevant eller kommer ändra ditt liv, men troligtvis upprepas inom en fem minuters krets.
Hade morfars granne haft en hjärna och införskaffat ett skydd på sin router hade jag inte suttit här nu (dels för att jag inte haft Internet till mig blogg, men framför allt för att jag avlidit av trist ressen). Till honom är jag evigt tacksam. Hade det inter varit så kallt hade jag traskat över till honom och förärat honom med en kolossal puss för hans dumdristighet!
För er som aldrig haft äran att träffa min morfar kan jag endast berätta om "klassikerna"
Kameran
Han visar alla kort som för tillfället finns i hans digitalkamera (han har ett stort minneskort, tro mig . . .). Du får en berättelse eller en förklaring till varje bild a.l.a 5-10 min. Sista steget: Du blir fotad.
Vanlig kommentar: "Minns du den här människan. Du träffade honom/henne när du var ett halvt år gammal"
Reminder: Håll masken. Gäspa inte.
Gitarrerna
Han visar dig sina senaste skapelser, spelar en liten trudelutt och pratar om träslagret. Sedan räcker han över gitarren och du måste provspela - även om du inte hållit i en gitarr på 4 år.
Vanlig kommentar: " Vet du vad som är utmärkande för den här gitarren?"
Reminder: Kolla upp om de tv-program du vill se under hans vistelse går i repris - han brukar pricka in deras normala sändningstider med gitarrvisningarna.
Fotoalbumet
Du visas massa svart/vita foton av familjen Ågren, ca. 50 år tillbaka i tiden. OBS! Detta kan endast inträffa hemma hos honom.
Vanlig kommentar: "Det här var min morfars farmors kusins fru. Hon gillade att skala potatis. Faktum är att på hennes tid var hon snabbast i världen på att skala dem. En potatis på en halv sekund!"
Reminder: Säg inte emot även om tjuren i berättelsen skulle väga mer än vad tre tjurar kan väga tillsammans. Du kommer ändå inte vinna . . .
"Personer han känner" -historier
Du får höra om någon människa han träffat och vad den har åstadkommit - under hela dennes livstid. Du behöver inte känna personen, eller ens veta vem det är.
Vanlig kommentar: "Vi träffades första gången 1963, eller hm . . var det 62. Kanske 64 . . Ja ja, det var nog 63 i alla fall på hösten, eller kanske sommaren . . . hm . . det var nog sensommaren" osv
Reminder: Håll ögonen öppna för att undvika pinsamheter. Du behöver dock inte minns, ty det är varken relevant eller kommer ändra ditt liv, men troligtvis upprepas inom en fem minuters krets.
lördag 22 september 2007
Gothare, Jordens pormaskar
Just nu känner jag för att klaga, så jag tänker ta mig friheten att göra det också. Dagens utpekade objekt, eller kanske snarare offer är de brända köttbullarna, Gotharna!
Sedan urminnes tider ( Ja faktiskt, hela tre fyra år!) har jag stört mig på deras närvaro. Och nu, såhär efter närmare efterforskningar, ty jag har ett levande (fast han förnekar det själv) exemplar i min klass, så kan jag meddela att de inte endast ser efterblivna ut, de har en matchande personlighet också. Det utmärkande stilexemplet kan få vem som helst att börja gråta. Här får ni några exempel sparkade i fejset.
Sedan urminnes tider ( Ja faktiskt, hela tre fyra år!) har jag stört mig på deras närvaro. Och nu, såhär efter närmare efterforskningar, ty jag har ett levande (fast han förnekar det själv) exemplar i min klass, så kan jag meddela att de inte endast ser efterblivna ut, de har en matchande personlighet också. Det utmärkande stilexemplet kan få vem som helst att börja gråta. Här får ni några exempel sparkade i fejset.
- Mitt exemplar rakar benen
- Läderbyxor - den som känner mig vet min allmänna åsikt om det "klädesplagget"
- Bortrakade ögonbryn
- Orange "John Lennon-solglasögon"
- Frack
- Stormhatt
- Lila nagellack - på män
- Läderrock
- Den tillhörtande svettstanken när de passerar
Jag menar, vem blir inte deprimerad/panikslagen/full i skratt av att se en sådan varelse. Ibland skäms jag inför tanken att vi är artfränder.
Men vad ska en stackars människa göra?
För Evigt
Idag blev jag snuvad på något jag aldrig haft.
Likt en spark i magen av kaliber skostorklek 45,
blev jag småsmulad till den lilla hög med stoft som nu sprids med viden.
Och det är i dessa stunder man ska bita ihop, stå emot,
men mellan mina tänder verkar det ligga ett tjugo dussin småsten som stoppar mig och borrar upp tjäften till en hel grusgrop.
Men allt jag kan säga att jag ska gå vidare.
Jag menar, vafan, jag har varit gramse över min frissyr sedan februari,
så visst kan jag då stå ut med ett liv utan dig - för evigt?
Likt en spark i magen av kaliber skostorklek 45,
blev jag småsmulad till den lilla hög med stoft som nu sprids med viden.
Och det är i dessa stunder man ska bita ihop, stå emot,
men mellan mina tänder verkar det ligga ett tjugo dussin småsten som stoppar mig och borrar upp tjäften till en hel grusgrop.
Men allt jag kan säga att jag ska gå vidare.
Jag menar, vafan, jag har varit gramse över min frissyr sedan februari,
så visst kan jag då stå ut med ett liv utan dig - för evigt?
torsdag 20 september 2007
onsdag 19 september 2007
7 Saker som Förpestar din Morgon .
#1. Man vaknar två minuter innan väckarklockan, går upp och när man sedan, är någon helt annanstans, ja, då ringer det - högt!
#2. Tandkräm på tröjan vid tandborstning - en hemsk klassiker
#3. Slut på frukost
#4. Alla strumpor är i tvätten
#5. Stor, röd Finne på näsan
#6. En Hemsk morgonfrilla som inte går att tämja
och sist, men inte minst,
#7. Att försova sig
#2. Tandkräm på tröjan vid tandborstning - en hemsk klassiker
#3. Slut på frukost
#4. Alla strumpor är i tvätten
#5. Stor, röd Finne på näsan
#6. En Hemsk morgonfrilla som inte går att tämja
och sist, men inte minst,
#7. Att försova sig
tisdag 18 september 2007
The Family Feud 2!
 | Family Feud 2 Pass, play, steal and strike with over 2,000 surveys and 10,000 answers. |
Asså, snälla prova! Är du smartare än en Amerikan!?
OBS! Lika beroende-framkallande som Bubbles! OBS
Lunch, lunch, denna eviga lunch . . .
Som ett liten påminnelse om hur ä-c-k-l-i-g min klass är vid lunchen (och hur mycket jag älskar att klaga över det) kommer här ännu ett bidrag:
Dagens rätter: #1. Schnitzel, ris, bearnaisesås / #2. Riskaka med saftsås.
För att fatta mig kort. Tänk er en tallrik. PÅ den finns rätt #1 indränkt (å då menar jag ALLT på tallriken) i saftsås . . . OCH DOM ÄTER DET SEDAN, OCH NJUTER AV DET HELA!
Dagens rätter: #1. Schnitzel, ris, bearnaisesås / #2. Riskaka med saftsås.
För att fatta mig kort. Tänk er en tallrik. PÅ den finns rätt #1 indränkt (å då menar jag ALLT på tallriken) i saftsås . . . OCH DOM ÄTER DET SEDAN, OCH NJUTER AV DET HELA!
söndag 16 september 2007
Tecknat lite . . .
Well, mitt humör var inte det bästa, så jag hängav natten till att teckna lite. Hyfsat nöjd, har gjort bättre, har gjort sämre. Men fick äntligen! använda Jesus, som jag så längre haft planer på att klämma in i en bild! :)
lördag 15 september 2007
fredag 14 september 2007
Dagens höjdpunkt:
Victorias lilla "practical joke" som hon skickade till Göteborgsposten (jag bor i västmanland) publicerades. En polare i Gbg läste och blev chockad XD
Dagens crusher:
En äckel-Päckel cpskadad varelse han kommit över helgen för att bo här .
Fredrik kanske ska byta ifrån elprogrammet :( :(
Victorias lilla "practical joke" som hon skickade till Göteborgsposten (jag bor i västmanland) publicerades. En polare i Gbg läste och blev chockad XD
Dagens crusher:
En äckel-Päckel cpskadad varelse han kommit över helgen för att bo här .
Fredrik kanske ska byta ifrån elprogrammet :( :(
torsdag 13 september 2007
Cybersex! New Version!
Ha GRATIS cybersex med Annika. Obs, du bör vara en väldigt desperat lesbisk kvinna eller en normalkåt man.
Ännu en fantastisk dag med min otroligt normala klass . . .
Köping, Ullvigymnasiets matsal
Jag sitter vid med min klass vid ett långbord och äter lunch
(Nämner inga namn idag, ty involverade kanske de tar illa upp)
Klasskompis #1: Asså, fy fan vad min skit lukta äckligt i el-salen!
Klasskompis #2: Ja, det lukta fan dött djur. Det måste bero på att du tuggar din mat så dåligt.
Klasskompis #1. Meh! Så är det väl inte!?
Klasskompis #2. Joho! Det har jag läst i en sån där tjej-tidning!
Jag sitter vid med min klass vid ett långbord och äter lunch
(Nämner inga namn idag, ty involverade kanske de tar illa upp)
Klasskompis #1: Asså, fy fan vad min skit lukta äckligt i el-salen!
Klasskompis #2: Ja, det lukta fan dött djur. Det måste bero på att du tuggar din mat så dåligt.
Klasskompis #1. Meh! Så är det väl inte!?
Klasskompis #2. Joho! Det har jag läst i en sån där tjej-tidning!
tisdag 11 september 2007
The Terrible Truth! Läs & Begrunda
Väduren (23 Mars - 22 April)
Du har livlig fantasi och tror ofta att du är förföljd av SÄPO. Du har inget inflytande på dina vänner och folk harmas över att du nonchalerar din styrka. Du saknar självförtroende och är en allmän nolla.
Oxen (23 April - 22 Maj)
Du är praktisk och uthållig. Du har en ihärdig beslutsamhet och jobbar som fan. De flesta människor tycker att du är envis och tjurskallig. Du är inget annat än en satans kommunist.
Tvillingarna (23 Maj - 22 Juni)
Du är intelligent och tänker snabbt. Människor gillar dej för att du är bisexuell. Du är benägen att förvänta dig mycket för lite, det betyder att du är en billig jävel. Tvillingarna är ökända för att tycka om incest.
Kräftan (23 Juni - 22 Juli)
Du är sympatisk och förstående för andra människors problem, vilket gör dig till en tönt. Du skjuter alltid upp saker och ting. Det är därför du alltid går på socialbidrag och inte är värd ett skit. Alla som sitter i fängelse är Kräftor.
Lejonet (23 Juli - 22 Augusti)
Du ser dig själv som född till ledare. Andra tycker att du är en idiot. De flesta lejon är översittare. Du är fåfäng och tål inte kritik. Ditt högmod är motbjudande. Lejon är tjuvaktiga kräk som tycker bättre om onani än sex.
Jungfrun (23 Augusti - 22 September)
Du är den logiska typen och hatar oordning. Din pedanta attityd verkar sjuklig för dina vänner och medarbetare. Du är kall och känslolös och somnar ofta när du knullar. Jungfrur blir bra busschaufförer och hallickar.
Vågen (23 September - 22 Oktober)
Du är den artistiska typen och har svårt att handskas med verkligheten. Om du är man är du förmodligen homosexuell. Chanser till anställning och vinster är lika med noll. De flesta kvinnliga Vågar är horor. Alla Vågar dör av könssjukdomar.
Skorpionen (23 Oktober - 22 November)
Du är värst av alla. Du är en skruvad affärsman och ingen kan lita på dej. Du uppnår höjdpunkten av framgång på grund av din totala avsaknad av etik. Du är en jävla knöl. De flesta Skorpioner blir mördade.
Skytten (23 November - 22 December)
Du är optimistisk och entusiastisk. Du har en obekymrad tendens att lita på din tur eftersom du inte har någon talang. Majoriteten av alla Skyttar är fyllon. Du är en värdelös skit.
Stenbocken (23 December - 22 Januari)
Du är konservativ och rädd för att ta risker. Du är praktiskt taget en fegis. Det har aldrig funnits någon Stenbock av betydelse. Du borde begå självmord.
Vattumannen (23 Januari - 18 Februari)
Du är uppfinningsrik och har en tendens att följa med din tid. Du ljuger mycket. Du gör samma misstag om och om igen eftersom du är korkad. Alla tycker att du är en jävla drummel.
Fiskarna (19 Februari - 22 Mars)
Du är en banbrytare och tycker att de flesta andra människor är tjockskallar. Du är snabb att tillrättavisa, otålig och har alltid "goda" råd åt andra. Du gör inget annat än att klanka ner på alla du kommer i kontakt med. Du är en jävla idiot
An intressting thing called Lunch
Min övertygelse om att killar/män icke är normala, möjligtvis inte ens artfränder med oss kvinnor växer sig starkare för var dag.
Dagens exempel
Köping, Ullvigymnasiets matsal
Det är lunch och jag och tre från min klass sitter vid ett bord och äter.Ivan anländer.
Ivan: Värsta konstigt! Dom serverade fem olika maträtter idag!
På hans tallrik finns alla olika, i en enda röra.
Matthias kommer och sätter sig vid bordet.
Ivan: Såg du att det fanns fem olika maträtter?
Matthias: Ja. Jag provar allihopa!
Med en snabb blick på han tallrik kan man se att han dessutom dränkt allt i brunsås. . .
Min slutgiltiga kommentar blir kort och gott: BLÄÄÄ!!!
:)
Dagens exempel
Köping, Ullvigymnasiets matsal
Det är lunch och jag och tre från min klass sitter vid ett bord och äter.Ivan anländer.
Ivan: Värsta konstigt! Dom serverade fem olika maträtter idag!
På hans tallrik finns alla olika, i en enda röra.
Matthias kommer och sätter sig vid bordet.
Ivan: Såg du att det fanns fem olika maträtter?
Matthias: Ja. Jag provar allihopa!
Med en snabb blick på han tallrik kan man se att han dessutom dränkt allt i brunsås. . .
Min slutgiltiga kommentar blir kort och gott: BLÄÄÄ!!!
:)
måndag 10 september 2007
The (fe)males in my class . . .
Den som kom och sa att kvinnan är en komplicerad sak vet inte vad den talat om. Antagligen var personen man, för att de brukar aldrig ha särskilt stor koll på vad de snackar om - alls.
Jag kan i alla fall säga, att efter ca. en månads studier med enbart 16 killar i min klass ( Jo, det är sant, jag är lämnad åt mitt öde), att kvinnan kan jämnföras med ett pussel (3-5 år) medan mannen är ett 1000-bitars . . .
Låt mig framför de ytterst märkbara kontrasterna som bländar en.
Exempel
#1.
De rapar, pruttar, snackar porr, bröststorlekar och svett. Skulle dock någon utanför gänget lägga in en kommentar, är personen äcklig.
#2.
Man är en nörd om man lägger möda på skolarbetet och har bra betyg. Har man lägre än deras medelvärde, ja, då är man pantad istället.
#3.
Tjejer är irriterande då de fånar sig för killar och snackar skit med deras tjejkompisar. Tjejer som inte fånar sig har "torrhets-stämpel".
Efter att ni läst detta förstår ni säkert att tjejer knappast är de ända som snackar skit . . .
Jag kan i alla fall säga, att efter ca. en månads studier med enbart 16 killar i min klass ( Jo, det är sant, jag är lämnad åt mitt öde), att kvinnan kan jämnföras med ett pussel (3-5 år) medan mannen är ett 1000-bitars . . .
Låt mig framför de ytterst märkbara kontrasterna som bländar en.
Exempel
#1.
De rapar, pruttar, snackar porr, bröststorlekar och svett. Skulle dock någon utanför gänget lägga in en kommentar, är personen äcklig.
#2.
Man är en nörd om man lägger möda på skolarbetet och har bra betyg. Har man lägre än deras medelvärde, ja, då är man pantad istället.
#3.
Tjejer är irriterande då de fånar sig för killar och snackar skit med deras tjejkompisar. Tjejer som inte fånar sig har "torrhets-stämpel".
Efter att ni läst detta förstår ni säkert att tjejer knappast är de ända som snackar skit . . .
söndag 9 september 2007
Världens mest snuskiga med ack så underhållande spel!
Prova det, redan idag! Bli en erfarenhet rikare!
Hur många finnar kan du klämma på 100 sekunder?
fredag 24 augusti 2007
Välkomna för fan!
Det är bildligt jag talar när jag hälsar er Välkomna till min blog med bugningar och bockningar! Här kommer jag publicera, Ehh . . jaa, här kommer jag publicera det man brukar publicera i sin blog, totalt nonsens! Det första bästa som ploppar upp i hjärnkontoret!
Watch Out!
THIS IS MY BLOG!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)